Psykologprogrammets termin 8 har dragit igång. Såhär efter en knapp vecka i Umeå känns det ändå okej. När jag kommit igång med projektarbete, kurslitteratur, föreläsningar och klientarbete känner jag att suget efter att lära mer fortfarande finns kvar. Bra, med tanke på att tre terminer återstår. Men det känns också bra att man kanske ändå kan se detta som början på slutet. Lära-lusten finns, men jag börjar känna mig ganska klar med studentlivet och allt vad det innebär rent livsstilsmässig. Nu är det i alla fall neuropsykologisk testning som gäller de närmaste fyra veckorna. Jag inser att jag lärde mig en hel del på praktiken förra hösten, och mycket av det jag funderade över då faller på plats nu.
Sommaren där hemma har varit alldeles för kort, men jag har haft det så fint, så fint...
Jag vet vart jag har min plats på jorden. Det blir bara tydligare för varje gång jag åker därifrån.
0