Mot ljusare tider.


Det blev en snabbvisit i Umeå. Jag var och spelade in ett rollspel i familjeterapi, sen har vi mest försökt vänja Nero vid stadslivet. Det gick väl sådär, och vi ångrar att vi inte tillbringat mer tid där under hans valptid. Det är så mycket nya ljud, ovana att möta så många hundar och människor när man är ute osv. Så det var inte helt lätt för busen att slappna av. Och vi själva fick känna på hur påfrestande det är att inte ha samma möjlighet att gå ut och bara leka och busa som man har här hemma. Det i kombination med en halvstressad vovve. Hoppas i alla fall att tre dagars "känna på" och träna lite gav nånting. Vi åkte hem till byn igen i fredags, eftersom jag också blev "långledig" igen. Nero var glad över att komma hem igen. Han hade nog saknat Falkman, och jag tror Falkman hade saknat busen också.



En glad vovve i hemmets lugna vrå. Killen börjar bli stor.

Temperaturen har gett med sig ganska rejält. Igår och idag har den legat kring -3 grader. Solen har dessutom börjat orka sig över horisonten, så det är grymt fint ute! Igår var vi på sparktur med båda vovvarna. Nero drog och sprang som en galning. Inget fel på kondisen hos honom! Idag har vi varit på studiebesök hos husse i skogen för första gången.



I Jarhois januariljus. 




Och ännu en skruttig mobilkamerabild.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
RSS 2.0